Två Hundra År Tillsammans Av Alexander Solzenicyn Kapitel 1 (Sammanfattning)

Judiskt inflytande och moral i medeltidens och renässansens Ryssland

Den första i historien konflikten mellan det ryska folket och judar kan ses ha varit kriget mellan khazarerna och Kievrus. Khazarerna var ett turkiskt folkslag som konverterade till Judendomen omkring år 732. Khazarernas huvudstad Itil, som byggdes kring 724, hade sin judiska befolkning som resultat av judar som invandrat från Persien in till området kring nedre Volga.

Det fanns även en judisk koloni sedan år 137 på Krim och Tamanhalvön.

Efter att under 900-talet lida nederlag uppgick en del khazarer upp i Krimtatarer medan andra fortsatte existera som judar.

Generellt sett ses judarna ha senare invandrat från området kring Svarta Havet och Kaukasien och vidare Västerut därifrån.

Kiev kom vid tiden kring 1000-talet vara en samlingsplats för judisk inflyttning bestående av främst krigsfångar. Det fanns i staden både judisk administration och garnison vid samma tid. Kiev var vad avser etnisk härkomst mångfaldig och tolerant.

Judarna i Kiev under 1000-talet som sysslade med handel var aldrig begränsade eller diskriminerade av knezerna ( den slaviska adeln). Tvärtemot, judarna stod under beskydd

av knezerna. Adelns tolerans gentemot judarna hade sitt skäl i att judarnas handel gynnade statskassan.

År 1113 mynnade den ickejudiska befolkningens ilska ut i den så kallade Kievpogromen. Anledningen skall ha varit judarnas ocker med vilket dem hade plågat sina kunder med.

Vid tiden kring 1100-talet hade furste av Vladimir, Andrej Bogolubskij, en viss Efraim Moizicz  i sin omgivning. Juden Moizicz skulle komma att bli en av initiativtagarna till en maskopi i syfte att störta Bogolubskij.

Under 1200-talet för tiden för den mongoliska ockupationen av Östeuropa kom judarna att tillsammans med muslimerna utnyttja tillfälle och privilegier som gavs av tatarerna att bedriva handel. En handel som judarna med ocker ofta gjorde fattiga skuldsatta kunder till slavar.

Det resulterade i bland den kristna befolkningen ett hat som mynnade ut i en förföljelse av judarna i Rostow, Vladimir och Suzdal.

Under slutet av 1400-talet förekom det  inom tsarens miljö att judarna lyckades genom kätteri omvända kristna till judendomen. Tanken bakom kätteriet var att man förkastade kristendomen som exempelvis specifikt den kristna tanken om Jesus. Anledningen till en för den tiden liberala behandlingen av de till judendomen omvända kristna kättarna hade sin grund i att Iwan III ville behålla goda kontakter med judarna nere på Krim.

Judar som khan Mengli Gireja och då specifikt dennes nära man Chozieg Kokos och prinsen Zacharija de Gwizolfieg.

Självaste den senare tsaren Dmitrij III:s etniska bakgrund skulle komma att bli föremål för diskussioner. Det finns källor som menar att denne var av judisk släkt.

Från och med 1500-talet började många polska och tjeckiska judar att emigrera till Ryssland vilket bemötes negativt av Ivan den Förskräcklige som menade att judarna var allmänt skadliga för det ryska folket.

Under regering av Dmitrij Falske I- som var av judisk härkomst själv, Michail Fjodorovitj, och Aleksej Michaljowicz ,hade judar god möjlighet att föra handel i Moskva. Vissa dokument hävdar att judarna hade begränsningar inom handeln under innan dessa nämnda tsarers tid.

Den senare Peter den Store hade mening om judar att dem var falska och lögnare vilket dock inte återspeglade hans politik i något avseende att begränsa judarna. Inom hans egna sfärer fanns det judar som vicekansler Peter Szafirow- som sedermera höll på med fiffel, och Izaak och Abram Wiesielowski och Anton Dewjer- S.Petersburgs polismästare.

I Moskva blev vid den här tiden vissa judar upphov till adelsläkter liksom det faktum att dem nu också ingick inom det ryska hovet.

Vid början av 1700- talet hade en viss judisk finansman vid namn Lewi Lipmann hand om alla Rysslands ekonomiska angelägenheter vilket gjorde honom till en mycket inflytelserik person.

Katarina II:a var liberal i avseende att låta judarna fritt åka in till Ryssland, till skillnad från sin föregångare Elisabeth som hade dålig smak för judar men som det är oklart hur effektivt hennes arbete i syfte att förebygga deras närvaro i landet var egentligen.

I medeltidens Polen erhöll judar både skydd och privilegier av de polska kungarna men det resulterade i att det endast förargade den kristna befolkningen och två pogromer ägde rum i Krakow på 1400- talet.

En stark negativ attityd till judarna dominerade bland det starkt katolska kyrk- och prästerskapet.

När Ukraina föll under polsk kontroll belades de ortodoxa bönderna med hög skatt av sina katolska herrar. Judarna innehade rollen som skatteindrivare åt polackerna, samtidigt som dem också på egen hand tog betalning som exempelvis för dop av spädbarn.

Kosackernas uppror under ledning av Chmielnicki karakteriserade sig i ett hat riktat både mot polacker och judar.

Under slutet av 1700-talet förekom det i Ryssland ett par interetniska pogromer i och med den konflikt som pågick mellan upplysta och konservativa judar vid den här tiden. Upplysta judar började motsätta sig rabbinernas och kalahernas makt, som höll tillbaka utvecklingen inom det judiska samhället och höll det isolerat.

Under samma period deklarerade Katarina officiellt att judarna i Ryssland hade lika stor frihet och rättigheter som kristna, någonting som vilket judarna hade saknat i andra länder.

Hennes baktanke var att en god behandling av judarna skulle generera pengar för statskassan i och med deras handel i landet.

I och med de rättigheter och möjligheter judarna nu erhöll blev de nu i Ryssland bland annat både borgmästare och domstolsdomare och andra liknande administrativa tjänstemän.

Judarna kan sägas ha erhållit under den här tiden till och med större rättigheter än ryssar ty judar räknades oavsett vart dem befann sig avseende klass tillhörighet som köpmän och stadsmänniskor medan vanliga ryssar var tvungna att uppfylla krav för att tillhöra önskad kategori.

Från och med 1782 fick området som är dagens Vitryssland det privilegierade undantaget att låta köpmän därifrån fritt fara omkring inom riket. Detta beslut underlättade det speciellt för judar som i räknades i just kategorin  köpmän, men som snabbt började missbruka sina privilegier till att övergå i smuggling och liknande lagöverskridning. Trots att åtgärder togs, resulterade det i endast att Katarina erbjöd judar nya områden att flytta till, områden till vilka ryssar inte hade möjlighet att flytta till men som erbjöds judar istället.

Pawel I, Katarinas efterträdare, var en mycket gentemot judarna tolerant och uttryckte sympati för dem. Judarna klagade istället under hans regeringstid på den polska adeln som dem ansåg sig vara förtryckta av.

Den hungersnöd som rådde i Vitryssland vid sekelskiftet 1700/1800 var orsakad som kombination både av de vitryska böndernas inkompetens vad avser jordbruket, men också de polska jordägarnas likgiltighet inför problemen som deras undersåtar drabbades av.

Som huvudansvariga i detta sammanhang var dock skatteindrivarna vilka då främst var av judisk bakgrund som på egen hand satte upp spelreglerna för hur dem skulle belägga de kristna bönderna, som därmed blev utnyttjade och fattiga.

Majoriteten av de judar i Ryssland som bodde på landsbygden sysslade med alkoholförsäljning. Det gjorde dem genom att lura in de kristna bönderna in i alkoholism och ta i beslag olika typer av egendom som betalning för alkoholen. Ofta tog judar betalning för alkoholen på kredit vilket gjorde situationen ännu värre och svårare för de simpla bönderna. Denna verksamhet resulterade ofta i att många bönder tvingades in i ett liv i fattigdom och misär på grund av skulderna för den på kredit alkoholkonsumtionen som skulle betalas judarna.

Judarnas försäljning av alkohol resulterade i ett utnyttjande av enkla människor just genom att utnyttja deras mentala enkelhet.

Dem polska jordägarna drog ekonomisk vinst ur denna verksamhet, en verksamhet som därför accepterades fullt ut från deras sida.  

Utöver denna verksamhet var judarna också kända för att låna ut allt möjligt som bönderna behövde, men med en ockerränta som ofta gjorde kunderna permanent skuldsatta . Liksom fallet med alkoholförsäljningen blev bönderna även här på grund av skulderna tvingade till ett liv i fattigdom och elände.

Det judiska samhället i Ryssland var vid den här tiden dominerat av deras Kahaler som propagerade för en fientlig inställning gentemot icke-judar och som också strävade hålla det judiska samhället isolerat. Den judiska befolkningen var av detta skäl avskild från omkringliggande kultur och starkt religiöst på ett plan där en fientlighet gentemot icke-judar dominerade som resultat av auktoriteternas propagerade profil.

En stor andel judar i Ryssland var mycket fattiga av anledning då kahalerna gjorde sig rika på den höga skatt som dem på egen hand drog in från sina judiska undersåtar. En skatt som var mycket högre än den som staten drog in. Detta var möjligt då kahalerna höll den judiska befolkningen under hård kontroll. Det judiska samhället var mycket hierarkiskt under 1700/1800- talen.

G.R. Dzierzawin var omkring år 1800 ansvarig för observationer vad avser rysk-judiska relationer. Han riktade en del kritik mot judarnas levnadssätt och deras förhållningssätt gentemot icke-judar men i syfte att förbättra deras levnadssätt. Som Dzierzawin själv menade att han önskade åta åtgärder för att “göra judar till dugliga medborgare”.

Trots positiva intentioner för det judiska folket blev han, genom de judiska kahalernas och judarna inom den ryska borgarklassens inflytande, av med sin tjänst hos tsaren. Judarna verkade för att bli av med Dzierzawin som dem såg som ett hot mot deras fula och falska verksamhet och levnadssätt.

*Det skall noteras att källorna som författaren utgår ifrån är majoriteten judiska.

Felix Dzierzynski

Felix Dzierzynski- bolsjevik som officiellt var av aristokratisk polsk härstamning. Området han kom geografiskt ifrån tillhörde den sektor som upprättades under 1800-talet som tillät judisk bosättning i Ryssland. Känt som det "Judiska bosättningsområdet i kejsardömet Ryssland"(1).
Hans förmåga att tala det polska språket kan ha sin förklaring i att Felix var polsk jude liksom Wiaczeslaw Mienzynski´s påbrå har fått en sådan förklaring(2)(3).
Det som egentligen främst borde uppmärksammas är Wikipedias uppgifter om Dzierzynskis förmåga att tala jiddisch. (4) - se källa.

Man kan se fysiska likheter mellan nutida juden Adrien Brody och Felix Dzierzynski:

Självaste Mienzynski är också intressant i sammanhanget:

1.https://sv.wikipedia.org/wiki/Judiska_bos%C3%A4ttningsomr%C3%A5det_i_Kejsard%C3%B6met_Ryssland

2. Ludwik Bazylow, Paweł Wieczorkiewicz: Historia Rosji. T. 2. Wrocław: Ossolineum, 2005, s. 417. ISBN 83-04-04641-5.

3. "Urodzony 19 sierpnia 1874 roku w Petersburgu, ze strony ojca w rodzinie szlacheckiej polskiego pochodzenia^[1][2][3], a ze strony matki (Maria Szakiejewa, córka inspektora Szkoły Kawaleryjskich Junkrów) - pochodzenia rosyjskiego. Według historyka Pawła Wieczorkiewicza był Żydem, chociaż przez samych Rosjan traktowany był jako Polak, nawet w oficjalnych dokumentach. Brać się to miało z tego, że posługiwał się na co dzień językiem polskim, podobnie jak inni Żydzi z Kongresówki^[4][5]."

4. https://en.wikipedia.org/wiki/Felix_Dzerzhinsky- "As a youngster Dzerzhinsky became fluent in four languages: Polish, Russian, Yiddish, and Latin." 

Det Är Inte Godhet Det Rör Sig Om!

Det är tyvärr inte godhet som det handlar om…  

Fria Tider tillhör absolut till kategorin de medier som förmedlar fakta ur ett så sanningsenligt perspektiv som möjligt, men även deras förmedling av vissa problem måste bemötas med viss analys. I sin artikel ”Ett nordiskt Eldorado” beskriver Fria Tider ur ett mycket korrekt perspektiv varför horder av araber söker sig till Norden; av den enkla anledningen att få åtnjuta den svenska  ekonomiska välfärd(1) som generation efter generation byggt upp men som nu ruineras av massinvandringen med den belastning som den innebär(2).  Man nämner också ett av de viktigaste anledningarna till varför så många svenskar har en sådan likgiltig ställning inför de problem som invandringen resulterar i:

” Sverige ser somliga orealistiska idealister möjligheten att utöva barmhärtighet med världens olycksbarn. De ser de bruna människorna som en slags maskotar att spegla sin egen förträfflighet i.”

Ett helt korrekt påstående med en i verkligheten också tillkommande kombination av en ignorans gentemot de problem som dagens folkvandring medför.  Många svenskar med sitt kollektiva autistiska tabu belagda tänkande vad avser invandringen väljer att helt enkelt undvika invandringsrelaterade problem som exempelvis de så kallade ”utsatta områdena” men ändrar dock inte åsikt till en mer sverigevänlig profil(3)(4).

Men så kommer det ett påstående som man inte kan låta bli att reflektera kring…

” men aldrig förr har kvinnliga känslor så fullkomligt behärskat samhället. Det kvinnliga är att ta hand om de sårade…Därför säger fadern till modern: Svea, kära hustru, nu måste vi stänga grinden, eller så finns säkerligen inget land kvar för våra barn att ärva. Kära hustru, du har bara två bröst, om än så mjölkstinna. Du kan inte föda hela Afrika och Levanten med dem.”

Enligt flera rapporter är invandrare från dessa områden starkt överrepresenterade vad avser de grövsta brotten som mord och sexualbrott (men likaså andra typer av brott också) (5). Det faktum att så många kvinnor är positivt inställda till massinvandringen(6) har ingenting att göra med moderliga instinkter. Att utsätta sin egen avkomma för fara i och med den invasion som nu förefaller är motsatsen till moderinstinkten som går ut på att just skydda sin avkomma. Det som dagens kvinnor i Sverige gör är att man indirekt låter sin avkomma blir potentiella offer för den invasionsarmé av islamister som redan nu börjar bli det desintegrerande element som blir dödsstöten för vår europeiska kulturella och biologiska grund(7). Svenska kvinnor är inte överbeskyddande- dem saknar dessa instinkter helt.  Låta sina döttrar bli våldtagna och söner mördade har knappast någonting med god moral att göra.

Här finns länk till artikeln från Fria Tider: http://www.friatider.se/ett-nordiskt-eldorado

Fotnoter:

1. http://www.friatider.se/invandrare-ockuperar-tag-i-danmark-vill-ha-asyl-och-bidrag-i-sverige
2. http://avpixlat.info/2015/09/12/regeringen-overvager-lan-for-att-finansiera-asylkaoset/
3. http://samtiden.nu/11349/eliten-vill-inte-leva-samhallet-de-bygger/
4. http://petterssonsblogg.se/2015/06/19/ny-forskning-svenskar-vill-inte-bo-med-utom-europeiska-invandrare/comment-page-1/
5. http://sv.metapedia.org/wiki/Invandring_och_brottslighet
6. http://nationell.nu/2015/04/21/svenska-kvinnor-vi-maste-ha-mycket-mer-invandring/
7. http://avpixlat.info/2015/04/23/is-terrorister-doljer-sig-i-flyktingstrommarna-fran-mena/

Sanningen Och Bakgrunden Om Krigen På Balkan Under 90 -Talet.

Allmänt

Till att börja med är det ganska centralt att påpeka att det var en lögn, en lögn som var skapad av Väst, att påstå att serberna och i synnerhet deras president Slobodan Milosevic var av nationalistisk inställning. En lögn som användes som förklaring  av Väst som skälet till hela konflikten under 1900 - talets sista dekad.

Faktum är att det var serberna som var det mest toleranta folket på Balkan. Det var dem som försökte hålla ihop Jugoslavien både innan och efter andra världskriget och försökte få de olika nationaliteterna att leva i fred och samexistens. Det är också en lögn att folken på Balkan var förtryckta av serberna. Varje folk som ingick i den Jugoslaviska federationen hade rätt och möjlighet att behålla och utveckla sin kultur. Man åtnjöt mycket omfattande kulturella rättigheter.  Det existerade aldrig någon serbisk förtryckarstat eller ett folkens fängelse som vissa kallade Jugoslavien för.

Det krig som av Väst framställdes som orsakat av serberna var egentligen orsakat som ett resultat av islamsk fundamentalism och kroatisk ultranationalism.

Väst, speciellt USA, valde att framställa serberna som nationalister för att rättfärdiga militär intervention och ekonomiska sanktioner. Det fanns två syften med att förstöra Jugoslavien.

Det ena var det faktum att efter Sovjetunionens fall så levde Jugoslaviska federationen vidare som en alternativ modell till det amerikanska systemet. Den andra orsaken var att man från amerikanskt och israeliskt håll ville, efter Irak - kriget, hålla en promuslimsk ställning gentemot länder som saudiarabien som hade olja och pengar, och Tukiet som hade ett viktigt geopolitiskt värde.

Under de krig som följde under hela 90 talet i Jugoslavien skulle förklaringen till all antiserbisk attityd förklaras som kamp mot serbisk nationalism. På själva Balkan spreds en falsk övertygelse att serberna var dem som huvudsakligen administrerade Jugoslavien. Resultatet skulle dock bli att man istället gav stöd till islamsk fundamentalism och kroatisk ultranationalism. Ett krig mot serbisk tolerans och önskan att leva i fred och samexistens dominerade, och inte beskydd av utsatta folkgrupper som den officiella versionen stod för.

Historiskt

Serberna tillhörde den kategori folk som skulle bli offer för ottomansk ockupation sedan turkarna erövrat Balkan.

Bosniaker och albaner däremot konverterade till Islam, för att erhålla privilegier som kristna saknade under turkiskt styre, vilket innebar direkt att man anslöt sig till fienden/ockupanten.  

Serberna förtrycktes och diskriminerades av både bosniaker och albaner, vilka snart blev och utgjorde den styrande eliten på Balkan efter att turkarna tagit kontrollen där.

Under den turkiska ockupationen av Balkan var albanerna dem värsta förföljarna av kristna.  Bosniaker uppvisade också exempel på brutalitet men det var ändock Albaner som  visade sig vara dem värsta och grymmaste.

Serberna var de första på Balkan som reste sig mot det muslimska förtryckarsystemet. Dem var ett folk som strävade efter en modern, fri stat. I utlandet vad avser den kulturella aspekten ansågs dem vara ett värdigt civiliserat folk och särskilt deras patriotism betonades.

Andra Världskriget  

Under andra världskriget skyllde kroaterna den Jugoslaviska federationens existens på vad dem kallade for “serbisk socialism” och på sådant sätt likställde man ideologiskt  serberna med den judiska bolsjevismen och därmed med judarna.

Det intressanta med sammanhanget var att den Jugoslaviska federationen faktiskt skapades  utifrån kroatiskt initiativ vid tiden kring första världskriget och notera att också självaste Tito var kroat.

Den främsta orsaken till kroaternas hat gentemot sina serbiska grannar hade dock sin grund i komplex. Under den tid som Balkan varit under överhöghet av Österrike Ungern hade man från germanskt håll haft en föraktande och fientlig inställning gentemot den serbiska befolkningen.

Både kroaterna inom ramen för Ustasza och senare under 90 talets inbördeskrig hade en tendens att definiera sig med tyskar och österrikare och därmed identifiera sig med eliten.

Ustaszas massmord och etniska rensningar av serber under andra världskriget hade sin grund i ultranationalisitiska tankar om ett Storkroatien, medan Albanernas, främst Skanderbeg divisionen,  slakt av serber istället om ett Storalbanien.

Serber mördades under början av 1940-talet på de grymmaste sätt medan muslimer tillsammans med kroaterna utgjorde enligt Usztasza och Hitlertyskland en del av den ariska rasen.

Under andra världskrigets ockupation förekom inte sällan också tyska övergrepp mot den serbiska befolkningen. Serberna behandlades ibland mycket illa av självaste  tyska ockupationsmakten.

Kroaterna

Kroaterna under 90-talet med Tudjman i spetsen var arvtagare till Usztaszas idéer om ett Storkroatien. Kroaterna var dem som militärt startade konflikten i Jugoslavien.

Trots de kroatiska nationalisternas etniska rensningar, fördrivningar och mord på serber under  inbördeskriget avisades detta cyniskt och kallt av judinnan Madeleine Albrigt. Likaså en annan jude Alain Finkielkraut som kom att försvara just den kroatiska nationalism som hade mördat judar 50 år tidigare och istället beskylla serber för antisemitism.

Värt att nämnas är att inom den kroatiska armen under inbördeskriget hände det att albanska befäl mördade serber med hjälp av sina kroatiska enheter.

Tyskland tillsammans med USA smugglade aktivt vapen till kroaterna före och under inbördeskriget

I Tyskland och Österrike var en antiserbisk inställning dominerande på regeringsnivå men  drivande i bakgrunden i samhället det var bland annat var den före detta österrikisk- ungerska kejserliga familjen som fortfarande kände det förakt mot serberna dem hade  känt hundra år innan. De tysk språkiga länderna kan generellt sägas haft en antiserbisk inställning till förmån till deras fiender och då speciellt kroaterna i synnerhet.

Trots den antiserbiska inställningen bland tyskspråkiga var det en viss Daniel Cohn Bendit, en mångkulturförespråkande jude som försvarade muslimer och kroater samtidigt som han propagerade för en antiserbisk intervention, som hade påverkat i bakgrunden och fått Joschka Fischer att inta politisk ställning och likadana åsikter.

Bosniaker

De bosniska islamisterna med islamisten Izetbegovic i spetsen strävade efter att skapa en fundamentalistisk islamisk  stat. En stat som skulle omfatta Bosnien men notera att  en sådan stat var av historiska skäl aldrig berättigad att existera ty någon självständig stat baserad på islamsk filosofi  hade aldrig funnits- varken före eller under den turkiska ockupationen.

Till stöd för Izetbegovic och hans islamska parti åkte det från världens alla islamska länder jihadister som skulle komma att mörda och våldta den ickemuslimska befolkningen.

Trots att detta i många fall var inget annat än terrorister så kom USA, som tillsammans med Israel var starka suportrar av muslimerna, att ignorera det faktum att terrorister med kopplingar till Al Quida härjade på Balkan. Även islamska stater som helhet som till exempel Saudiarabien gav sitt stöd till Bosniakerna.

De bosniska muslimerna ville inte gå med på några demokratiska kompromisser som serberna erbjöd som skulle säkerställa den serbiska befolkningens säkerhet.

Izetbegovic ville ha krig till skillnad från serberna Milosevic och Karadazic som ville förhindra ett sådant.

Det ska dock påpekas att det var ungefär bara hälften av muslimerna på Balkan som stödde Izetbegovic och likaså föll liberala muslimer offer för islamska fundamentalister.

En grupp som innehade en nyckerroll i den antiserbiska kampanjen till förmån för muslimerna var den judiska lobbyn vilket i boken finns direkt författat att den judiska lobbyn  i USA och Europa som helhet finns omnämnd som stark suporter till den antiserbiska kampanjen till fördel för muslimerna. Några särskilda judiska antiserbiska, till förmån för kroater och bosniaker, frontfigurer i USA kan nämnas Warren Zimmerman, Morton Abramowitz, Christopher Hitchens, Roy Gutman, Henry Levy och mångkulturförespråkaren David Rieff.   

Srebrenica

På tal om skyldighet vad gäller massakern i Srebrenica skall man komma ihåg, att alla tre sidor i konflikten under kriget upprättade fångläger och begick vad man skulle kunna kalla folkmord. Under kriget skulle bosniakiska, liksom kroatiska, styrkor komma att flertal gånger begå etniska rensningar av serbisk befolkning.

Det faktum att serberna ingrep i både Kroatien och Bosnien var för att skydda sin egen befolkning undan förföljelser från kroatiskt och muslimskt håll.

Srebrenica är ett intressant exempel. Massakern av muslimer utfört av serber var en hämnd för tidigare aktioner utförda av muslimer i syfte att mörda serber runt omkring området kring Srebrenica. Den muslimska befolkningen i Srebrenica lämnades medvetet kvar av den bosniska armen. Man var väl medveten att serbiska styrkor under befäl av Ratko Mladic skulle utkräva hämnd- och så inträffade.

Allmänt

Den antiserbiska inställningen i Väst skulle även komma att påverka rättsväsendet på ett allvarligt sätt.

Rättegångarna var påverkade av ett enda land, nämligen USA, på sådant sätt att hela rättsystemet var format att straffa just serberna. Rättsystemet var finansierat av privata aktörer som juden George Soros.

Tribunalens förste chefsåklagare var en jude vid namn Richard Goldstone.

Dessutom bör det framföras att inbördeskrigets grymheter utförda av den serbiska sidan i konflikten var mycket ofta kraftigt överdrivet och uppgifterna overifierade dvs obekräftade eller rent av ibland påhittade.

Serber dömdes inte sällan för just enskilda incidenter som överdrevs till att kallas för folkmord eller också var skälen helt enkelt påhittade.

Särskilt juden Wesley Clark åtnjöt jakten på serbiska militära befäl som han ansåg tillfredsställande.  

Många serber fick aldrig någon rättvis rättegång utan kunde till och med sjuka lämnas att dö i sina celler. Däremot kroatiska och bosniakiska krigsförbrytare blev sällan ställda inför domstol utan fick gott leva vidare i frihet.

Mycket av den serbfientliga propagandan i Väst hade också sin grund i att man anlitade kroatiska och bosniska lobby och kontakt grupper. Grupper som agerade internationellt och som spred falsk information till fördel för sina egna landsmän.

Notera att även om jag beskriver mycket om judarnas involvering i detta inbördeskrig så fanns det med stor säkerhet utifrån bokens innehåll många vita och andra ickejudar som förde samma antiserbiska politik.

Kosovokonflikten

Kosovokonflikten 99/98 hade en bakgrund som gick mycket längre tillbaka i tiden än tiden kring sekelskiftet.

Själva landet Albanien var ett land som var svårt att fastställa geografiskt. Kosovo var än mer problematiskt ty det var en viktig historisk plats för serberna men numera bebott av albaner.

Albanerna, som under turkiskt styre var dem värsta förföljarna av kristna, levde fortfarande i ett samhällssystem dominerat av klanstruktur och blodshämnd.

Kosovo var Jugoslaviens fattigaste del, som resten av landet finansierade. Trots investering i infrastruktur och utbildning förblev Kosovo och dess befolkning fattiga och dumma. Den lokala regeringen i Kosovo bestod till majoritet, tack vare kvotering, av albaner.

Man åtnjöt autonomi och kulturella rättigheter och ingen diskriminering från serbisk sida förekom.

Den serbiska toleransen och det vad man generöst erbjöd räckte inte för albanerna.

Man förkastade ofta serbisk hjälp, som exempelvis den serbiska samhällsservicen, och hyste ett allmänt förakt mot serberna.

Med påhittat argument att serberna var rasister ville albanerna avskilja sig från resterande serbien och med hjälp av samma argument kom Väst att rättfärdiga sin bombning av Serbien.

Liksom albanerna under andra världskriget hade slaktat serber florerade nu istället idéer om ett StorAlbanien.

Faktum var att det var den albanska terrororganisationen UCK som stod för rollen som intoleranta och militanta. Dem förföljde och mördade kosovoserber och liberala albaner.

Albanerna drev ut den serbiska befolkningen ur Kosovo på samma sätt som man gjort under andra världskriget och tidigare gånger i historien.

Förföljelserna av serbisk befolkning i Kosovo hade börjat redan under 80 talet med taliga incidenter som misshandel, mord, och hädelse av den kristna kulturen.  

Till slut ingrep den serbiska armen för att skydda den egna befolkningen.

USA och Nato ingrep militärt med officiella skäl att man var tvungna att skydda albanerna undan serbiska rasister. En intensiv bombning av Serbien och sanktioner inleddes med särskilt syfte att skada serberna och deras stat som helhet.

Både militära och civila mål bombades med syfte att göra livet ytterst oumbärligt för serberna.

Albanerna drog nytta av eventuella vapenvilor, som serberna respekterade, för att själva utnyttja situationen och passa på och attackera retirerande serbisk militär genom att bryta eventuella överenskommelser.   

Fredsförhandlingar på initiativ av Väst var utformade på sådant sätt att dem var ytterst ofördelaktiga för serberna. Hela idéen gick ut på att serberna skulle ha så lite inflytande i Kosovo som möjligt medan albanerna så mycket inflytande över serbisk politik som möjligt.

Initiativtagaren till den antiserbiska kampanjen i det här kriget var återigen judinnan Madeleine Albright.

En annan engagerad gestalt var juden Daniel Goldhagen, som var ytterst fräck i sina uttalanden angående serberna och deras kultur.  

Andra antiserbiska, till förmån för albanerna, judar var Aaron Rhodes, Richard Perle, Bernard Kouchner, Joe Liberman, Jamie Rubin, och andra som var aktiva i Balkanfrågan redan under det första inbördeskriget dvs Soros, Zimmerman och Abramowitz.

Väst valde att ta del av och bruka falsk information från UCK och albanska lobbygrupper i utlandet, albanska uppgifter som var ämnade att endast svartmåla serberna. Information som var mycket partisk då precis som under inbördeskriget under början på 90 talet fick serberna sällan möjlighet att presentera egen information utan då bara motsidans parter respekterades.    

Som redan nämnts, under både Kosovokriget och speciellt under det första inbördeskriget tidigare under 90 talet, existerade det en stor förekomst av falsk propaganda från Kroatiska, Bosniakiska och Albanska grupper med Västs stöd såklart. Falsk propaganda i form av anklagelser  riktad mot det serbiska folket, ofta med ämnet våldtäkter och sexuellt utnyttjande, var i många fall baserat på ickebevisade handlingar och därtill ofta överdrivna eller till och med påhittade. Men att lyssna på serbiska konklusioner och anklagelser riktade mot andra parter inblandade i krigen var Väst inte intresserad av.

Denna uppsats skrevs utifrån information hämtad ur boken Dårarnas Korståg författad av Diana Johnstone. Boken erhöll kritik bland annat för att vara antisemitisk och islamofobisk och kritiserades i Sverige främst av Maciej Zaremba.